Sundowning for dummies
Sundowning for dummies
Demens drabbar nästan en halv miljon australier, med det förväntas öka med 88% under kommande 30 åren. Även om de flesta av oss förstår att demens påverkar hur hjärnan bearbetar information, är det viktigt att vi fortsätter att bli mer bekanta med sjukdomen som helhet.
Demens kan leda till förändringar i mine, tänkande och beteende över tid. Personer med demens kan agera på sätt som är förvirrande eller oväntade, både för individen med demens och deras nära och kära.
Allt eftersom demensen fortskrider kan förändringar i beteende bli mer märkbara. Ett vanligt men ofta missförstått exempel på detta är sundowning. Sundowning hänvisar till ett mönster av ökad förvirring, rastlöshet eller stark oro som tenderar att tta form sent på eftermiddagen eller kvällen.
Sundowning kan vara upprörande att bevittna, särskilt eftersom den inte är kontrollbar. Om du vill stödja en närstående med sundowning börjar det med god förståelse för tillståndet. Att utveckla tålamod och rätt strategier kan göra enorm skillnad dör både personen som lever med demens och deras omgivning.
Sundowning är en term som används för att beskriva ett mönster där en person som lever med demens blir mer förvirrad, orolig, rastlös eller upprörd under sen eftermiddag, kväll eller natt. Dessa beteendeförändringar kan variera i intensitet och kan komma gradvis allt eftersom dagen går.
Sundowning är inte en ny typ av demens. Det är en paraplyupplevelse av en rad symtom, som vissa personer med demens uppvisar. Inte alla med demens upplever sundowning, men när det händer kan förståelse för tecknen hjälp familjer och vårdgivare att reagera med självförtroende och med medkänsla.
Sundowning börjar ofta sent på eftermiddagen eller tidigt på kvällen och kan fortsätta in på natten. Den exakta tidpunkten varierar dock från person till person.
Vissa personer kan visa tecknen tidigare eller senare beroende på deras dagliga rutin, allmänna hälsa eller miljö. Det är bra att hålla koll på mönster så att du kan märka när symtom tenderar att dyka upp.
Sundowning kan dyka upp på olika sätt, och tecknen kan förändras från en dag til nästa.
Några vanliga beteenden inkluderar:
- Rastlöshet - att vandra fram och tillbaka och inte kunna sitta still
- Förvirring - att inte veta vad klockan är, var de är eller vilka människor som finns runt omkring dem
- Att skrika eller gråta - ofta utan tydlig anledning
- Paranoia - att tro att någon stjäl från dem, gömmer saker eller försöker skada dem
- Humörsvängningar - att plötsligt bli arg, orolig, gråtmild eller försöker skadad dem
- Att vägra omsorg - att inte vilja bada, äta eller följa en rutin.
- Att skugga - att följa en vårdgivare noga eller bli upprörd om de lämnar rummet
- Hallucinationer - att se eller höra saker som inte finns där
- Sömnproblem - att ha svårt för att somna, vakna under nätterna eller att förväxla natt och dag.
Som ett exempel kan någon med demens som vanligtvis är lugn och sansad under dagen bli rastlös på kvällen. De kan börja gå runt i huset eller ställa samma frågor upprepade gånger.
Dessa beteenden härrör ofta från gamla rutiner och kan tyda på förvirring eller ett behov av avslappning i slutet av dagen.
Den exakta orsaken till att någon får sundowning är inte helt klarlagt, men flera faktorer kan bidra till tillståndet:
Störningar i kroppens inre klocka
Demens kan påverka hjärnans förmåga att hantera sömn- och vakenhetscykler. Detta kan leda till dålig eller oregelbunden sömn, vilket i sin tur kan bidra till sundowning. Personer som upplever sundowning kan också ha svårt att somna på grund av att de känner sig rastlösa eller oroliga.
Trötthet
Allt eftersom dagen går kan trötthet förvärra förvirring
Överstimulering
För mycket ljud, aktivitet eller ljus under dagen kan leda till stress under kvällen.
Lågt ljus och skuggor
När det naturliga ljuset avtar kan skuggor verka mer förvirrande och skrämmande
Hormonella förändringar
Demens kan påverka hormonnivåer som påverkar humör och beteende.
Ouppfyllda behov
Hunger, törst, behov av att gå på toaletten eller att ha ont kan alla utlösa ångest om personen inte kan uttrycka det tydligt.
Sundowning är vanligare bland personer med måttlig till svårare demens, även om det kan inträffa i vilken som helst av de sju stadierna av demens.
Några faktorer som kan öka risken inkluderar att vara i en okänd miljö (som ett sjukdus eller ett nytt vårdhem), andra hälsotillstånd, biverkningar från mediciner, dålig belysning eller höga ljudnivåer i hemmet.
Även om sundowning kan vara utmanande finns det sätt att minska dess effekter.
Miljöstrategier
- Skapa en lugn kvällsrutin: Gör saker förutsägbara för att minska förvirring
- Förbättra belysningen: Tänd lamporna innan det blir mörkt för att minska skuggor och hjälpa personen att känna sig tryggare.
- Minska buller och oväsen: Stäng av TV:n, undvik högljudda samtal och försök hålla miljön lugn.
Tips för hälsa och livsstil
- Uppmuntra regelbundenaktivitet: Lätt motion i naturligt ljus under dagen kan hjälpa sömn och humör.
- Begränsa koffein, socker och stora måltider på eftermiddagen och kvällen, eftersom dessa kan förvärra rastlöshet.
- Kontrollera hälsoprolem: Smärta, förstoppning, infektioner eller andra hälsotillstånd kan öka oron.
Emotionellt och kommunikationsstöd
- Var vänlig. Tala med en lugnande röst och använd lugnt kroppsspråk.
- Försök att inte bråka: Det är bra att trösta och omdirigera än att utmana personens övertygelser.
- Experimentera med interventioner: Meditation och reminiscensterapi är exempel på användbara metoder inom demensvård.
Även om sundowning i allmänhet är hanterbar i hemmet, är det viktigt att söka hjälp om:
- Personen blir aggressiv, vilket utsätter sig själv och andra för risker.
- Du är orolig för deras sömn eller hälsa.
- Du känner dig stressad eller slutkörd som vårdgivare.
I vissa fall kan läkare rekommendera medicinering, men detta övervägs vanligtvis bara mär det kan administreras under professionell ledning och när andra alternativ inte har fungerat.
I slutändan (bokstavligt talat) är sundowning ett vanligt symtom på demens som kan vara förvirrande och stressigt. Men det är viktigt att veta att du inte är ensam. Me tålamod, rutin och rätt stödstrategier hittar många familjer sätt att hantera det.
Om du vårdar någon med demens, kom ihåg att ta hand om dig själv också. Sök hjälp när du behöver det och vet dina begränsningar för en verklig skillnad i din närståendes livskvalitet.
Kommentarer
Skicka en kommentar