Skörhet ökar risken för demens
Skörhet ökar risken för demens
En internationell studie ledd av forskare från University of Queensland har funnit att skörhet ökar en persons risk för demens, men tidigt ingripande kan vara nyckeln till att motverka detta. Det kliniska syndromet skörhet innebär sviktande fysiologiska reserver och ökad sårbarhet.
Dr David Ward från Center for Health Services Research spårade data från nästan 30 000 deltagare i fyra longitudinella studier i Storbrittanien och USA, vilket gjorde det möjligt för forskare att upptäcka förändringar i människors hälsa och funktion 20 år innan de diagnostiserades med kognitiv svikt.
"Ansamlingen av åldersrelaterade tillstånd på en ökad skörhet, som vi fann accelererar upp till 9 år innan en demensdiagnos," sa Dr Ward.
"Våra resultat visar att för varje 4-5 ytterligare hälsoproblem finns det i genomsnitt en 40% högre risk att utveckla kognitiv svikt, medan risken är lägre för de som är bättre."
"Detta tyder på att en svaghet inte bara är en konsekvens av oupptäckt demens utan bidrar till dess uppkomst."
Skörhet är ett hälsotillstånd relaterat till åldrande där flera organsystem förlorar sin motståndskraft, vilket gör individer mer benägna att uppleva negativa hälsoeffekter som fall, funktionshinder och sjukhusvistelse.
"Människor åldras i olika takt och antalet hälsoproblem som ackumuleras fångas av deras grad av svaghet," sa Dr Ward.
"Genom att förstå sambandet mellan åldrande, svaghet och demens kan vi använda riktade interventionsstrategier för att minska risker och förbättra livskvaliteten."
"Detta fynd stöder integrering av "skröplighetsscreening" i rutinkontroller och kan användas för att informera hälsoprogram som främjar livsstilsinterventioner som träning och kost."
Enligt WHO har mer än 55 miljoner människor demens världen över, med 10 miljoner nya fall varje år.
Studiens medförfattare, professor David Llewllyn från University of Exeter Medical School, sa att forskningen var en av de mest omfattande undersökningarna av sambandet mellan svaghet och demens.
"Denna studie är avgörande eftersom den identifierar svaghet som en betydande prediktor för demensrisk, och erbjuder en potentiell väg för tidig intervention för att förbättra hälsoresultaten," sa professor Llewellyn.
"Framgången för denna forskning hängde på internationella samarbete, vilket gjorde det möjligt för oss att undersöka olika populationer och förbättra giltigheten av våra resultat, som sannolikt kommer att forma framtida kliniska prövningar och förebyggande strategier."
Studien var ett samarbete mellan forskare frpn University of Qeensland, Princess Alexandra Hospital, QIMR Berghofer Medical Research Institute, University of Edinburgh, Alzheimer Scotland Dementia Research Centre, University of Oxford, University of Cambrdge, University of Exeter, Alan Turin Institute, Nova Scotia Health, University of Colorado Boulder, Sapienza University of Rome, Karolinska Institutet, Stockholms Universitet, Italian National Institute of Health, Dalhousie University och Medical Universitet i Graz.
Abstrakt
Sviktande fysiologiska reserver och ökad sårbarhet som föregår kognitiv svikt.
Betydelse
En tillgänglig markör för både biologisk ålder och demensrisk är avgörande för att utveckla demensförebyggande och behandlingsstrategier. Även om skörhet är en kandidat för den rollen, är karaktären av sambandet mellan skörhet och demens inte tillräckligt undersökt.
Mål
Att klargöra det tidsmässiga sambandet mellan skörhet och demens genom att undersöka skörhetsprogression under åren före demensdebuten.
Design, miljö och deltagare
Deltagardata kom från 4 prospektiva kohortstudier: den engelska longitudinella studien av åldrande, Health Retirement Study och Rush Memory and Aging Project och National AlzheimerCoordinating Center. Data samlades in mellan 1997 och 2024 och analyserades från juli 2023 till augusti 2024.
Premisserna var pensionsegenskaper, undersökningar på nationell nivå och en multiklinikbaserad kohort, Inkluderade individer var 60 år eller äldre utan kognitiv funktionsnedsättning vid baslinjen. Inkluderade individer hade också data om ålder, kön, utbildningsnivå och etnicitet och skörhetspoäng beräknad vid baslinjen.
Exponering
Skörhet var den huvudsakliga exponeringen, med deltagarnas grader av svaghet kvantifierade med hjälp av retrospektivt beräknande skörhetsindexpoäng.
Huvudsakliga resultat och åtgärder
Kognitiv svikt av alla orsaker, fastställd genom diagnoser härledda från läkare, självskattnings,- och informantrapporter och uppskattade klassificeringar baserade på kombinationer av kognitiva tester.
Slutsatser och relevans
Dessa fynd tyder på att skörhetmätningar kan användas för att identifiera högrisk-befolkningsgrupper för preferensinskrivning i kliniska prövningar för förebyggande och behandling av demens. Skörhet i sig kan representera en användbar referenspunkt för beteendemässiga och samhälleliga metoder för at förebygga demens.
Kommentarer
Skicka en kommentar