Anendofasi: Kognitiva effekter utan en inre röst
Anendofasi: Forskare avslöjar livets märkliga kognitiva effekter utan en inre röst
Tänk dig att navigera genom din dag utan den där ständiga interna dialogen, den som hjälper di att planera, komma ihåg och reflektera. Det kan tyckas nästan omöjligt för vissa, men ny forskning har visat att inte alla upplever en inre röst.
En banbrytande studie av Johanne Nedergård från Köpenhamns Universitet och Gary Lupyan från University of Wisconsin-Madison har utforskat hur frånvaron av detta inre tal, ett tillstånd som de kallar "anendofasi", påverkar olika kognitiva uppgifter.
Forskningen har publicerats i tidskriften Psychological Science.
Antagandet att en inre röst är en universell mänsklig upplevelse har påverkat många studier om kognition och beteende. Men anekdotiska bevis och personliga berättelser har antytt att vissa människor inte har en inre röst. Detta fick Nedergård och Lupyan att undersöka om frånvaron av inre tal påverkar kognitiva uppgifter, särskilt de som involverar verbalt minne och språkbehandling.
För att välja deltagare till sin studie, rekryterade forskarna personer som tidigare fyllt i Internal Representations Questionnaire (IRQ) i andra relaterade studier. Detta frågeformulär mäter i vilken utsträckning människor upplever och litar på sin inre röst.
De kontaktade specifikt deltagare som hade poäng på den verbala skalan för IRQ antingen under 3,5 (vilket placerade dem i de nedersta 16 procenten) eller över 4,25 (placerade dem i de översta 40 procenten). Till exempel kan ett högt betyd på den verbala faktorn komma i från att jag håller med påståenden som "Jag tänker på problem i mitt sinne i form av en konversation med mig själv."
Det slutliga urvalet bestod av 93 deltagare, varav 47 hade höga verbala poäng och 46 hade låga verbala poäng. Dessa två grupper var lika vad gäller ålder, kön, utbildningsnivå, dyslexi och modersmål. Forskarna utformade fyra experiment för att bedöma deltagarnas förmågor i olika kognitiva uppgifter, med särskilt fokus på verbalt minne och språkbearbetning.
Det första experimentet var en verbal minnesuppgift. Deltagarna ombads komma ihåg listor över ord som antingen var fonologiskt lika (t.ex. "bought", "caught", taut" och "wart") eller ortografiskt lika (t.ex. "rough", "cough", "through", "dough" och "bough"). Forskarna antog att en inre röst hjälper till att upprepa och memorera ord internt, så de utan en inre röst får kämpa mer med denna uppgift.
Det andra experimentet var en rimbedömningsuppgift. Deltagarna visades ett par bilder och ombads att bedöma om namnen på föremålen rimmade (t.ex. en socka och en klocka). Denna uppgift testade deltagarnas förmåga att jämföra fonologisk information utan att förlita sig på sin inre röst.
"Det är en uppgift som kommer vara svår för alla, men vår hypotes var att det kan bli ännu svårare om du inte hade en inre röst eftersom du måste upprepa orden för dig själv i ditt huvud för att komma ihåg dem," förklarade Nedergård.
"Och den här hypotesen visade sig vara sann: Deltagarna utan inre röst var betydligt sämre på att komma ihåg orden. Detsamma gällde en uppgift där deltagarna skulle avgöra om ett bildpar innehöll ord som rimmar, t.ex. bilder på en socka och en klocka.
Även här är det avgörande att kunna repetera orden för att jämföra ljud och på så sått avgöra om de rimmar."
Det tredje experimentet involverade uppgiftsbyte, där deltagarna växlade mellan olika kognitiva uppgifter, som att lägga till och subtrahera siffror. Forskarna syftade till att avgöra om bristen på inre tal påverkade deltagarnas förmåga att byta uppgifter snabbt och exakt. Det fjärde och sista experimentet var en visuell diskrimineringsuppgift, där deltagarna ombads att skilja mellan mycket lika figurer, såsom olika silhuetter av katter och hundar, för att undersöka om en inre röst spelar en roll i visuell kategorisering och perception.
Intressant nog hittade forskarna inte signifikanta skillnader mellan de två grupperna i experimenten med uppgiftsbyte och visuell diskriminering. Denna brist på skillnader tyder på att människor utan en inre röst kan använda alternativa strategier, såsom fysiska signaler, för att hantera uppgiftsbyte effektivt. Dessutom innebär frånvaron av signifikanta skillnader i den visuella diskrimineringsuppgiften att inre tal kanske inte är lika avgörande för visuell kategorisering och perception som det är för verbala uppgifter.
"Människor som inte har en inre röst har kanske lärt sig att använde andra strategier. En del sa till exempel att de knackade med pekfingret när de utförde en typ av uppgift och med långfingret när det var en annan typ av uppgift", konstaterade Nedergård.
Även om studien belyser vissa kognitiva skillnader relaterade till närvaron eller frånvaron av en inre röst, är det praktiska konsekvenserna för vardagen fortfarande oklara. Johanne Nedergård påpekar att dessa skillnader kanske inte nämnvärt påverkar vanliga samtal men kan vara relevanta i specifika sammanhang som behandling. Till exempel bygger kognitiv beteendeterapi ofta på en inre dialog för att identifiera och förändra negativa tankemönster, vilket tyder på att upplevelsen av terapi kan skilja sig åt för dem som saknar en inre röst.
"Det korta svaret är att vi helt enkelt inte vet eftersom vi vara börjat studera det," sa Nedergård. "Men det finns ett område där vi misstänker att det spelar roll att ha en inre röst, och det är terapi; i den allmänt använda kognitiva beteendeterapin behöver man till exempel identifiera och ändra negativa tankemönster och att ha en inre röst kan vara mycket viktigt i en sådan process. Det är dock fortfarande osäkert om skillnader i upplevelsen av en inre röst är relaterad till hur människor reagerar op olika typer av terapi."
"Experimenten där vi hittade skillnader mellan grupperna handlade om ljud och att själv kunna höra orden. Jag skulle vilja undersöka om det beror op att de helt enkelt inte upplever språkets ljudaspekt, eller om de inte alls tänker i ett språkligt format som de flesta andra människor."
Forskarna erkänner flera begränsningar i sin studie. Beroendet av självrapporterade mått på inre tal är en sådan begränsning, eftersom subjektiva bedömningar ibland kan vara felaktiga. Dessutom var studiens urvalsstorlek relativt liten, och ytterligare forskning med större och mer varierade populationer är nödvändigt för att bekräfta dessa fynd.
I framtida forskning syftar de till att undersöka om frånvaron av en inre röst påverkar andra språkområden. Till exempel återstår det att se om människor utan en inre röst tänker på ett fundamentalt annorlunda sätt, kanske förlitar sig mer på visuella eller abstrakta tankeprocesser. Forskarna planerar också att undersöka de potentiella kompensatoriska strategier som individer utan en inre röst kan utveckla för att navigera uppgifter som vanligtvis stöds av en inre röst.
Kommentarer
Skicka en kommentar