Lillhjärnan spelar en nyckelroll
Lillhjärnan spelar en nyckelroll i sociala och kognitiva förmågor
I en nyligen publicerad publikation i Nature Review Neuroscience belyser professor Frank Van Overwalle, från forskargruppen Brain, body and Cognition vid Vrije Universiteit Brussel (VUB), ljus på lillhjärnans ofta förbisedda roll i både motoriska och socialkognitiva processer.
Hans forskning bidrar till ett växande skifte inom området neurovetenskap, som traditionellt har fokuserat på storhjärnan.
Under decennier var lillhjärnan främst förknippad med motorisk koordination.
"Människor med cerebellära avvikelser upplever ofta motoriska problem," förklarar Van Overwalle. "Till exempel kämpar de för att smidigt röra näsan med ett finger. Dessa svårigheter belyser lillhjärnans viktiga roll för att förfina motoriska rörelser."
Van Overwalles forskning sträcker sig dock bortom motoriska funktioner och utforskar lillhjärnans engagemang i sociala och kognitiva förmågor.
Hans fynd visar att avvikelser i lillhjärnan inte bara leder till motoriska underskott utan också är kopplade till känslomässiga och beteendemässiga störningar.
Han refererar till forskning om individer med autism och visar hur icke-invasiva tekniker för hjärnstimulering, som magnetisk stimulering kan förbättra sociala uppgifter.
"Vi har sett förbättringar i sekvensen av kognitiva uppgifter hos personer med autism genom magnetisk stimulering", säger Van Overwalle.
"Vi testar nu mer komplexa uppgifter för att se om dessa effekter kan förbättras ytterligare, med det slutliga målet att utveckla praktiska behandlingar för personer med autism."
Ett anmärkningsvärt genombrott är användningen av transkraniell elektrisk stimulering (tES), en mer prisvärd och tillgänglig teknik jämfört med magnetisk stimulering. Även om effekterna av tES fortfarande är begränsade, är forskarna engagerade i vidareutveckling, och ser dess potential för storskalig tillämpning i framtiden.
Denna forskning ger ett nytt perspektiv på lillhjärnans roll och banar väg för nya behandlingar för psykiatriska och neurologiska tillstånd, såsom autismspektrumstörningar.
"Vår förhoppning är att förfina dessa tekniker ytterligare för att förbättra sociala och kognitiva funktioner hos personer med autism", avslutar Van Overwalle.
Abstrakt
Socialt och emotionellt lärande i lillhjärnan
Den bakre lillhjärnan har en avgörande roll i människans sociala och känslomässiga lärande.
Tre system och relaterade neurala nätverk stödjer denna cerebellära funktion: ett biologiskt aktionsobservationssystem som en del av ett utökat sensormotoriskt integrationsnätverk, ett "mentaliseringssystem" för att förstå en persons mentala och känslomässiga tillstånd underkastat ett mentaliserande nätverk, och ett limbiskt nätverk som stöder emotionella balansen av (miss)nöje och upphetsning.
I denna översikt beskrivs hur dessa system och nätverk stödjer socialt och emotionellt lärande via funktionella ömsesidiga kopplingar som initierar och avlutas i den bakre lillhjärnan och cerebrala cortex.
Det antas att en huvudfunktion hos den bakre lillhjärnan är att identifiera och koda temporala händelseförlopp, vilket kan leda till att finjustera och automatisera social och emotionell inlärning.
Diskussioner kring forskning med hjälp av neuroimaging och icke-invasiv stimulering som ger konvergerande bevis för denna hypotesfunktion av cerebellär sekvensering, men också andra potentiella redogörelser för den bakre lillhjärnans roll i dessa sociala och emotionella processer.
Kommentarer
Skicka en kommentar