Religiös fundamentalism kopplas till hjärnskador
Ökad religiös fundamentalism kopplas till skador i hjärnans nätverk enligt ny studie
En ny studie i Proceedings of the National Academy of Sciences tyder på att specifika nätverk i hjärnan, när de skadas kan påverka sannolikheten för att utveckla religiös fundamentalism. Genom att analysera patienter med fokala hjärnskador, fann forskare på ett visst nätverk av hjärnregioner - främst i höger hjärnhalva - var förknippad med högre nivåer av fundamentalistiska övertygelser. Detta fynd ger ny insikt om den potentiella neurala grunden för religiös fundamentalism, som länge har studerats inom psykologi men mindre inom neurovetenskap.
Religiös fundamentalism är ett sätt att tänka oh bete sig som kännetecknas av en rigid anslutning till religiösa doktriner som ses som absoluta och inerranta. Det ahr kopplats till olika kognitiva egenskaper av auktoritarism, motstånd mot tvivel och en lägre tankekomplexitet. Medan mycket av forskningen om religiös fundamentalism har fokuserat på sociala och miljömässiga faktorer som familjeuppfostran och kulturell påverkan, har det funnits ett växande intresse för biologins roll. Vissa studier har föreslagit att genetiska faktorer eller hjärnfunktion kan påverka religiositet, men hittills har mycket forskning tittat på specifika hjärnnätverk som kan kan ligga till grund för fundamentalistiskt tänkande.
Forskarna bakom denna studie ville ta itu med en kritisk lucka i att förstå hur hjärnskador kan påverka religiösa övertygelser, särskilt fundamentalism. Tidigare forskning antydde att skador på prefrontala cortex kunde öka fundamentalistiska attityder, men detta arbete var begränsat till små provstorlekar och fokuserade endast på en del av hjärnan. Författarna till studien antog istället för att en enda hjärnregion är ansvarig, kan religiös fundamentalism uppstå från skador på ett distribuerat nätverk av sammankopplade hjärnregioner.
"Mitt primära intresse är och har varit mystisk erfarenhet. Men i den process som jag undersökte den kognitiva neurovetenskapen av mystisk upplevelse, stötte jag på hjärnnätverksassociationer med religiös fundamentalism," sa studiens författare Michael Ferguson, instruktör i neurologi vid Harvard Medical School och chef för neurospiritualitetsforskning vid Center for Brain Circuit Therapeutics.
För att undersöka om skador på specifika hjärnnätverk skulle kunna påverka sannolikheten att ha religiösa fundamentalistiska övertygelser, använde forskarna en metod som kallas lesions network mapping, som hjälper till att identifiera hur olika delar av hjärnan är anslutna och hur skador på ett område kan störa relaterade hjärnfunktioner. Studien involverade två stora grupper av patienter med fokal hjärnskada, vilket ger forskarna en unik möjlighet att analysera hur olika typer av hjärnskador kan kopplas till religiös övertygelse.
Den första gruppen bestod av 106 manliga Vietnamkrigsveteraner som hade ådragit sig traumatiska hjärnskador under strid. Dessa män, mellan 53 och 75 år vid tiden för hjärnavbildning, var en del av en långtidsstudie som genomfördes vid ANtional Institutes of Health. Den andra gruppen inkluderade 84 patienter från landsbygden i Iowa som hade upplevt hjärnskador av andra orsaker, såsom stroke, kirurgiska resektioner eller traumatiska huvudskador. Denna andra grupp var mer mångsidig när det gäller kön och hade ett bredare spektrum av skadeorsaker.
Båda grupperna genomförde en skala utformad för att mäta religiös fundamentalism, som bad deltagarna att svara på uttalanden som återspeglar stela och inerranta religiösa övertygelser, såsom uppfattningen att det bara finns en sann religion eller att vissa religiösa läror är absolut korrekta och oföränderliga.
För varje deltagare kartlade forskarna de exakta platserna för sina hjärnskador med hjälp av avancerade avbildningstekniker som datortomografi (CT) och magnetisk resonanstomografi (MRT). Dessa skanningar analyserades sedan med kartläggning av lesionsnätverk för att se hur skador på vissa hjärnområden var kopplade till förändringar i religiös fundamentalism. Forskarna jämförde också data om hjärnskador med en större databas med lesioner associerade med olika neuropsykiatriska och beteendemässiga tillstånd, vilket hjälpte dem att förstå hur hjärnregionerna kopplade till religiös fundamentalism överlappar de som är involverade i andra psykologiska egenskaper.
Forskarna fann skador på vissa delar av hjärnan, särskilt i höger hjärnhalva, var förknippade med högre poäng på skalan för religiös fundamentalism, Specifikt var lesioner som påverkar den högra orbitala frontala cortex, högra mitten av frontala gyrus, höger nedre parietallob och vänstra cerebellum kopplade till ökad religiös fundamentalism. Däremot associerades skador på regioner som den vänstra paracentrala lobulen och den högra lillhjärnan med lägre poäng på fundamentalismskalan.
"Styrkan och reproducerbarheten av signalen mellan psykologiska självrapporteringsmått för religiös fundamentalism och de funktionella nätverk vi identifierade i hjärnan förvånade mig", sa Ferguson till PsyPost. "Det ökar förtroendet för resultaten."
Intressant nog noterade forskarna att hjärnregionerna som identifieras i denna studie är en del av ett bredare nätverk kopplat till kognitiva funktioner som resonemang, trosbildning och moraliskt beslutsfattande. Dessa områden är också förknippade med tillstånd som patologisk konfabulering - en störning där individer skapar falska minnen eller övertygelser utan avsikt att lura. Konfabulering är ofta kopplat till kognitiv stelhet och svårigheter att revidera föreställningar, egenskaper som även finns hos individer med höga nivåer av religiös fundamentalism.
Forskarna fann också rumslig överlappning mellan hjärnskador associerade med kriminellt beteende och detta fundamentalismnätverk, vilket stämmer överens med tidigare forskning som tyder på att extrem religiöls övertygelse kan vara kopplad till aggression mot utgrupper.
"Ett av fynden är den delade neuroanatomin mellan religiös fundamentalism, konfabulering och kriminellt beteende," sa Ferguson. "Den fokuserar på viktiga frågor om hur och varför dessa aspekter av mänskligt beteende kan observeras relatera till varandra."
Forskarna betonar att skador på detta hjärnnätverk inte garanterar att en person kommer utveckla fundamentalistiska övertygelser, och det innebär inte heller att individer med stark religiös övertygelse har hjärnskador. Istället pekar resultaten på möjligheten att vissa hjärnnätverk påverkar hur människor bearbetar föreställningar och hur flexibelt eller stelbent deras tänkande blir, särskilt i religiösa sammanhang.
"En stor varning är att dessa resultat inte indikerar att människor med stark religiös övertygelse konfabulerar eller att individer med hög religiös fundamentalism begr brott", förklarade Ferguson. "Snarare kan våra data hjälpa oss att förstå stilen av kognitiva eller känslomässiga bearbetningar som ökar eller minskar sannolikheten att ha fundamentalistiska attityder."
Författarna föreslår att framtida forskning bör undersöka hur detta hjärnnätverk påverkar religiös fundamentalism i mer olika befolkningsgrupper, inklusive människor från icke-kristna religiösa traditioner eller från olika kulturella bakgrunder. Det skulle också vara värdefullt att studera patienter både före och efter hjärnskador för att bättre förstå hur förändringar i hjärnan kan påverka religiösa övertygelser över tid. Dessutom kan forskning undersöka hur detta hjärnnätverk relaterar till andra typer av trossystem, såsom politiska ideologier eller moraliska övertygelser, för att se om liknande mönster av kognitiv stelhet eller minskad skepsis uppstår i dessa sammanhang.
"Författarnas personliga övertygelse sträcker sig över ett brett kontinuum från anhängare av religiösa trosuppfattningar via agnosticism till ateism," noterade Ferguson. "Vi närmar oss det tunga ämnet för denna forskning som uppriktiga sökare av vetenskapliga data och uppmuntrar läsarna att ta emot våra resultat i en anda av fördomsfria empiriska undersökningar som drivs av vetenskaplig nyfikenhet och utan fördomar eller illvilja mot någon grupp eller tro."
Kommentarer
Skicka en kommentar