Kostnaden för passivt TV-tittande
Hjärnskanningar avslöjar den dolda neurologiska kostnaden av passivt tv-tittande
En nyligen genomförd studie tyder på att effekten av att sitta still på hjärnan i hög grad beror på vad en person gör medan de vilar. Forskningen, som publicerades i Alzheimer´s and Dementia, indikerar på att passiva aktiviteter som att titta på tv är kopplade till tecken på hjärnåldrande, medan kognitivt krävande uppgifter som att arbeta vid ett skrivbord kan bidra till att bevara hjärnstrukturen. Dessa resultat antyder att riktlinjer för folkhälsan kan behöva se bortom att bara minska den totala tiden en person sitter för att beakta det mentala engagemanget i våra vardags vanor.
Alzheimers sjukdom och relaterade former av demens utgör en enorm utmaning för världens folkhälsosystem. Eftersom medicinska behandlingar för dessa tillstånd fortfarande är begränsade i sin effektivitet, tittar forskare ofta på livsstilsvanor som kan öka eller minska en persons risk för kognitiv svikt. Fysisk aktivitet är känt för att gynna hjärnhälsan och dessutom skydda mot demens. Överdrivet stillasittande, känt som stillasittande beteende, tenderar vara förknippat med en ökad risk för samma kognitiva tillstånd.
Tidigare forskning har mestadels behandlat allt stillasittande beteende som en enda, enhetlig riskfaktor. Forskare i den aktuella studien ville förstå om olika typer av sittande har olika effekter på den åldrande hjärnans fysiska struktur. Aktiviteter som att titta på tv är till stor del passiva och kräver väldigt lite mental ansträngning eller aktiv problemlösning. Att sitta vid ett skrivbord för att arbeta innebär ofta läsning, kritiskt tänkande och planering, vilka är mycket mer kognitivt aktiva processer.
Forskarna misstänkte att det specifika sammanhanget för en persons sittvanor kan spela lika stor roll som den totala tiden de tillbringar i en stol. De utformade sitt projekt för att se hur olika stillasittande aktiviteter relaterar till förändringar i områden i hjärnan som är väldigt sårbara för Alzheimers sjukdom. De ville också titta på hyperintensiteter i vit substans, vilka fungerar som en viktig indikator på kärlhälsa.
Hyperintensiteter i vit substans är onormala områden som syns som ljusa fläckar på magnetisk resonanstomografi (MRT). De representerar områden med skador i hjärnans vita substans, vilket är det stora nätverket av nervfibrer som förbinder olika regioner i hjärnan och låter dem kommunicera. Höga mängder av dessa hyperintensiteter ger bevis på sjukdom i små blodkärl och är starkt kopplade tilll minnesförlust och risk för stroke.
För att utforska dessa samband analyserade författarna data från studien Atherosclerosis Risk in Communities. Detta pågående projekt spårar hjärt-kärl- och hjärnhälsan hos tusentals människor i flera samhällen i USA. Den aktuella analysen inkluderade ett specifikt urval av 1712 personer utan demensdiagnos. Dessa deltagare hade en genomsnittlig ålder på 53 år när deras deltagande i denna specifika del av forskningen började.
Mellan 1987 och 1989 fyllde deltagarna i ett detaljerat frågeformulär om fysisk aktivitet under en personlig intervju. En intervjuare bad dem att betygsätta hur ofta de tittade på tv på sin fritid på en skala från aldrig till väldigt ofta. Deltagarna svarade också på specifika frågor om hur ofta de satt ner under sin arbetstid, med samma frekvensskala.
Mer än två decennier senare, mellan 2011 och 2013, genomgick deltagarna avancerad magnetisk resonanstomografi av sina hjärnor, Vid denna tidpunkt i tidslinjen var gruppens genomsnittsålder 76 år. Forskarna använde dessa detaljerade hjärnskanningar för att mäta volymen av olika hjärnregioner i kubikcentimeter.
Forskarna fäste sin uppmärksamhet på frontalloben, temporalloben, occipitalloben och parietalloben. De tittade också på specifika djupa hjärnstrukturer associerade med minne och tidiga tecken på Alzheimers sjukdom. För att säkerställa noggrannhet justerade teamet sina statiska modeller för att ta hänsyn till ett brett spektrum av externa faktorer. Dessa inkluderade ålder, utbildningsnivå, BMI, rökvanor, alkoholkonsumtion, diabetes och högt blodtryck.
Analysen avslöjade tydliga skillnader i hjärnstrukturen baserat på vilken typ av stillasittande beteende deltagarna hade rapporterat i medelåldern. Personer som sa att de tittade på tv uppvisade ofta lägre volym på flera viktiga områden i hjärnan. Mer specifikt hade de signifikant mindre grå substansvolym i sina frontallober och occipitallober.
De hade också mindre volym i en grupp regioner som är kända för att tidigt påverkas i Alzheimers sjukdomsförlopp. Detta sammansatta område inkluderar hippocampus, en hjärnstruktur som är avgörande för att bilda och hämta nya minnen.
Dessutom hade frekventa tv-tittare en högre volym av vit substans-hyperintensiteter.
Detta tyder på att långa timmar av passivt sittande kan bidra till dålig kärlhälsa och försämrat blodflöde i hjärnan.
Intressant nog förblev dessa samband konsekventa även när forskarna justerade data för att ta hänsyn till hur mycket fysisk aktivitet deltagarna ägnade sig åt. Detta ger bevis för att regelbunden fysisk träning kanske inte helt eliminerar de negativa fysiska effekterna av frekvent tv-tittande.
Å andra sidan observerade forskarna ett helt annat mönster för sittande under arbete.
Deltagare som rapporterade att de alltid satt på jobbet uppvisade faktiskt bättre indikatorer på långsiktig hjärnhälsa. De hade större kortikala volymer i sina frontala-, occipitala- och parietallober jämfört med personer som sällan eller aldrig satt på jobbet.
De hade också en signifikant lägre volym av vit substans hyperintensitet.
Författarna föreslår att den mentala stimulansen som är involverade i arbetsuppgifter kan erbjuda en neurologiskt skyddande effekt. Att delta i aktiviteter som kräver plantering, bibehållet minne och exekutiva funktioner kan bidra till att bygga kognitiv motståndskraft över tid. Denna kontinuerliga mentala ansträngning kan motverka några av de fysiologiska nackdelar med att sitta flera timmar i sträck.
Forskarna noterade också att dessa anatomiska samband var starkt beroende av biologiskt kön. När de separerade data fann de att sambanden mellan sittvanor och hjärnstruktur mestadels fanns hos män. Kvinnor i studien uppvisade inte samma utbredda hjärnförändringar relaterade till tv-tittande eller sittande under arbetets gång.
Författarna noterar att än och kvinnor kan ha fundamentalt olika sittmönster. Tidigare forskning tyder på att kvinnor kan oftare avbryta sitt tv-tittande med små uppgifter, vilket resulterar i kortare perioder av passivt sittande. De exakta orsakerna till denna biologiska skillnad är dock fortfarande okända och kräver ytterligare efterforskning.
Denna studie har några anmärkningsvärda begränsningar som påverkar hur resultaten ska tolkas. Uppgifterna om sittvanor förlitade sig på självskattningsformulär, vilket innebär att deltagarna var tvungna att uppskatta sina egna tidigare beteenden från minnet. Dena metod är i allmänhet mindre exakt än att använda bärbara elektroniska enheter som automatiskt spårar rörelse eller tid sittande.
Frågeformuläret om fysisk aktivitet frågade också bara om den allmänna frekvensen av sittande aktiviteter snarare än om det exakta antalet timmar som spenderas sittande per dag. Detta hindrar forskare från att fastställa specifika tidsbaserade regler för vad som utgör en hälsosam eller ohälsosam mängd tv-tid. Att känna till den exakta varaktigheten av dessa aktiviteter skulle ge en mer korrekt bild av riskerna.
Dessutom fick deltagarna inte hjärnskanningar i början av studien i slutet av 1980-talet.
Utan att mäta en baslinje kan forskarna bara peka på korrelationer snarare än bevisa att sittvanor direkt orsakade de observerade förändringarna i hjärnstrukturen över tid. Det finns alltid en möjlighet att tidiga, oupptäckta hjärnförändringar påverkade deltagarnas beteende snarare än tvärtom.
Framtida forskning skulle kunna bygga vidare på dessa fynd genom att införliva mätning av en baslinje och spåra fysiska förändringar över flera decennier. Forskare kan också använda digitala spårare för att få en mer exakt mätning av de olika vardagsaktiviteterna och deras varaktighet. Att undersöka hur de mentala kraven från en specifik uppgift interagerar med kroppens fysiska tillstånd skulle kunna leda till uppdaterade riktlinjer för folkhälsan.
I stället för att bara säga till patienter att sitta mindre, kan läkare snart uppmuntra dem att ersätta passiv tv-tid med mer mentalt engagerade aktiviteter. Att delta i mentalt engagerande aktiviteter. Att delta i mentalt stimulerande fritidsaktiviteter medan man sitter kan fungera som en skyddande vana för åldrande personer.
Kommentarer
Skicka en kommentar