Hundar och demens
Den subtila ledtråden som kan indikera på att din hund har demens
Demens drabbar både hundar och människor, även om det har ett annat namn är det inte mindre förödande för ägare till sina älskade husdjur.
Det är känt som kognitivt dysfunktionssyndrom eller hundkognitiv dysfunktion, och tros drabba upp till 60 procent av hundar över 11 år.
Att skilja kognitivt dysfunktionssyndrom (CDS) från normalt åldrande kan vara svårt.
Tecken kan inkludera förändringar i en hunds sömnmönster och sociala beteende, samt förvirring eller att de går vilse på bekanta platser.
Nu föreslår en ny studie ledd av forskare vid North Carolina State University att det finns ett specifikt fysiskt tecken som kan indikera på hunddemens: förändring i steglängden på frambenen (bröstbenen).
Studien visar inte att detta solitärt kan diagnostisera hunddemens. Gången kan påverkas av andra faktorer, inklusive kronisk smärta.
Men resultaten tyder på att steglängden på frambenen kan fungera som ett användbart, objektivt mått för att övervaka åldrande hundar tillsammans med kognitiva frågeformulär och undersökningar av veterinärer.
"Här visar vi att hundars steglängd på frambenen minskar med åldern, men ännu viktigare, minskar med kognitiv funktionsnedsättning", säger veterinärneurologen Natasha Olby från North Carolina State University.
"Vi fann faktiskt att effekten av kognitiv nedgång är större än effekten av åldern i sig."
Studien baserades på en analys av 88 äldre hundar, både tikar och hanar, samt renrasiga och blandraser.
För att inkluderas måste hundarna ha uppnått minst 75 procent av sin förväntade livslängd, baserat på storlek och ras.
En mängd olika variabler analyserades. Djuren utsattes för fysiska, neurologiska, fysiologiska och ortopediska tester för att bedöma allt från syn och hörsel till rörlighet och fysisk styrka.
För en del av experimenten, som utfördes var sjätte månad under flera år, placerades hundarna längs en 5 meter lång stig för att gå i sin egen takt - utan verbal uppmuntran eller godis.
Kortare steglängder motsvarade lägre kognitiva testresultat, även efter att ålder och kroniska tillstånd tagits med i beräkningen - men bara i frambenen.
"Det är fascinerade att se att kognitiv nedgång påverkar framben och bakben på olika sätt", säger Olby.
"Hos hundar är bakbenen viktiga för att röra sig framåt, medan frambenen och ändrar inriktning och initierar inbromsning.
Att gå smidigt handlar inte bara om muskler och leder. Det beror också på hjärnans förmåga att integrera sensorisk information, planera rörelser och koordinera kroppen.
"Hjärnbarken integrerar mer sensorisk information i de neuronala kretsarna som producerar steg i frambenen, och därför påverkar en övergripande förlust av sensorimotorisk integration dem olika", förklara Olby.
Att observera hur en hunds gångmönster förändras mellan veterinärbesök - eller till och med dagligen hemma - kan därför vara en användbar indikator på hunddemens.
Det kräver ingen speciell utrustning, bara ett vakande öga, och även om förkortning av frambenens steglängder inte är någon garanti för att en hund utvecklar demens, är det något som kan kontrolleras av en veterinär.
"Dessa resultat stöder användningen av steglängden på bröstbenen som ett objektivt, skalbart funktionellt mått på rörligheten som återspeglar förändringar i samband med kognitiv nedgång och kan vara ett användbart verktyg för forskning och klinisk övervakning av åldrande hos hundar", skriver forskarna i sin publicerade artikel.
Det är möjligt att nya insikter om CDS skulle kunna bidra till forskning om demens även hos människor.
Studier har visat att personer med avancerad Alzheimers sjukdom tenderar att ha en långsammare hastighet i gången och en kortare steglängd jämfört med mildare kognitiv svikt.
För hundra är forskarna angelägna om att testa dessa mätningar och slutsatser i stora grupper av hundar i ett bredare åldersspann och med en större variation av hälsotillstånd.
"Om ägare märker att deras hunds steg med frambenen blir kortare bör de besöka sin veterinär, eftersom det finns möjliga alternativa orsaker som artritisk smärta eller nackproblem som kan behandlas", säger Olby.
"Om en diagnos av kognitiv svikt ställs finns det likaså livsstilsförändringar som kan göras, även om det för närvarande inte finns några botemedel."
Kommentarer
Skicka en kommentar