Livslångt lärande kopplad till högre kognitiv funktion
Risken för Alzheimers sjukdom är nästan 40% lägre med livslångt lärande
- Intellektuell stimulering under hela livslängden är kopplad till högre kognitiv funktion
En livstid berikad med intellektuellt stimulerande aktiviteter - inklusive läsning, skrivande eller frekventa museibesök - var förknippad med lägre risker för Alzheimers sjukdom och mild kognitiv svikt i slutet av livet, visade longitudinell forskning.
Under nästan 8 års uppföljning korrelerade varje 1-poängs ökning av stimulans under livstiden med en 38% lägre risk för Alzheimers demens (HR 0,62, 95% Kl 0,52-0,073), rapporterade Andrea Zammit, PhD, Rush University Medical Center i Chicago, och kollegor.
Risken att utveckla mild kognitiv svikt minskade också med 33% (HR 0,67, 95%, kl 0,58-0,78) för varje 1-poängs ökning av stimulering under livstiden, skev Zammit och kollegor Neurology.
Jämfört med personer i de lägsta 10% av stimulering under livstiden utvecklade de överta 10% mild kognitiv svikt i genomsnitt 7 år senare och fick demensdebut 5,4 år senare.
Sambandet mellan livslång intellektuell stimulans och högre kognitiv funktion kvarstod efter justering för Alzheimers sjukdom och relaterade sjukdomar vid obduktion, vilket tyder på högre motståndskraft, observerade forskarna.
"Våra resultat är uppmuntrande och tyder på att konsekvent engagemang i en mängd olika mentalt stimulerande aktiviteter under hela livet kan göra skillnad för kognition", sa Zammit i ett uttalande. "Offentliga investeringar som utökar tillgången till berikande miljöer såsom bibliotek och tidiga utbildningsprogram utformade för att väcka en livslång kärlek till lärande, kan bidra till att minska förekomsten av demens."
Zammit och kollegor studerade 1939 vuxna från Rush Memory and Aging Project.
Deltagarna genomförde två enkäter som återspeglade stimulans under livet, genomgick årliga kliniska utvärderingar och var fria från demens vid studiestart.
Baslinjeåldern var 79,6 år och 75% av urvalet var kvinnor. den genomsnittliga utbildningsnivån var 15 år.
Ett sammansatt mått från baslinjeundersökningar återspeglade kognitiv stimulans i tre livsstadier:
- Tidig stimulans upp till 18 år inkluderad frekvenssen av att bli läst för och läsa böcker, tillgång till tidningar och/ eller att ha en atlas hemma, och att lära sig främmande språk.
- Stimulans i medelåldern inkluderade inkomst vid 40 års ålder, hushållsresurser som prenumerationer på tidskrifter, ordböcker och bibliotekskort, samt frekvensen av museer eller biblioteksbesök.
-Stimulans i slutet av livet inkluderade frekvensen av att läsa, skriva och spela spel, samt inkomst från socialförsäkringar och andra källor.
Forskarna följde deltagarna i genomsnitt i 7,6 år; under den perioden utvecklade 551 personer Alzheimers sjukdomsdemens.
En delmängd av 948 deltagare som dog under studien hade neuropatologiska data.
Varje 1-poängs högre stimulans under livstiden var associerad med högre global kognition (P<0,001) och långsammare takt av nedgång (P=0,02) nära döden, oberoende av neuropatologi, sa forskarna.
"Individer i den översta decilen av stimulans under livstiden upplevde 43% mindre nedgång än individer i den lägsta decilen, vilket motsvarar at vara cirka 6 år yngre", observerade Zammit och medförfattarna. "Dessa resultat tyder på att livslång kognitiv stimulans kan fördröja uppkomsten av Alzheimers sjukdom och skydda kognition i närvaro av neuropatologi."
Forskarna erkände att resultaten har flera begränsningar. DEltagarna rapporterade detaljer om sina tidiga och medelålders-upplevelser sent i livet, vilket medför risker för potentiell återkallelsebias och tillförlitlighet.
Urvalet inkluderade huvudsakligen vita individer av europeisk härkomst och som var högutbildade, vilket leder till potentiell konstaterandebias, tillade de. Resultaten stöder tidigare arbete som kopplar högre kognitiv aktivitetsengagemang till bättre resultat vid Alzheimers och demens, vilket understryker "behovet av att replikeras i mer olika kohorter", skrev Zammit och kollegor.
Kommentarer
Skicka en kommentar