Utan sensorer – ingen hälsodata
Utan sensorer - ingen hälsodata
Appar i telefonen som mäter vår sömn och rörelsemönster, eller teknologi som med hjälp av AI kan känna av när ett epileptiskt anfall är nära - sensorer som mäter hälsodata kommer i många former.
Sensorer kan se ut på en mängd vis, och inte minst mäta och generera data kring en rad olika hälsoparametrar.
- När man säger hälsodata så tänker man ofta på de lite enklare sakerna - rörelse, temperatur, sömn, andningsfrekvens eller puls, sådan som man inte behöver gå in i kroppen för att mäta. Går man lite närmre kroppen så finns det sensorer som med hjälpa av ljus mäter syresättning i blodet, nästa steg är elektroder som kan mäta exempelvis EEG eller EKG. Går man ännu ett steg närmre så finns det elektroder som sitter under huden eller i munnen, eller är utformade som piller man sväljer, säger Sjoerd Haasl, forskare inom sensorsystem och mikrosystemteknologi.
Möjligheterna finns alltså att samla in stora mängder data om vår hälsa, men vad vil man sen göra av med den? I ena änden av skalan kan det finnas en person som vill hålla koll på sin kropp och sin hälsa, medan det i andra änden av skalan finns mängder av medicinska tillämpningar.
Ett konkret exempel på hur bra sensorer kan hjälpa med sådant som annars är svårt att kvantifiera, är teknik som kan detektera ett epileptiskt anfall. För att följa sjukdomsförloppet har man i dag antingen självrapportering, vilket är ganska osäkert då patienten kan ha korta anfall som de inte alltid har koll på, eller så observeras patienten ett dygn på sjukhuset, vilket är resurskrävande och bara ger en ögonblicksbild.
- Då kan en sensor på huvudet i stället registrera alla anfall, och följa upp och hantera vilka läkemedel som fungerar och hur väl de fungerar. Dessutom kan de i förväg säga till att 'nu kommer du få ett anfall'. Man använder sensordata och AI för att hitta patientens mönster och behov, säger Astrid Armgarth, som forskar kring tryckt elektronik, bioelektronik och e-textilier.
Kommentarer
Skicka en kommentar